Jag får med jämna mellanrum frågan om vilka inställningar man skall ha på kameran för att få en suddig bakgrund när man fotograferar t ex en person, blomma, insekt eller något liknande som man vill ska utmärka sig i bilden.

Man kan enkelt utryckt säga att  det handlar om bländartal. (se min tidigare exponeringsskola där jag förklarar lite om vad bländare är). Stor bländare ger kort skärpedjup medan liten bländare ger långt skärpedjup. Begreppet skärpedjup, syftar på hur långt in i, eller hur långt bort i bilden man upplever skärpa. Det handlar också om objektivets brännvidd. En lång brännvidd ger ett kortare skärpedjup, dvs om du har ett zoomobjektiv på t ex 100-400mm med en stor bländare typ f/5.6 och har zoomat in en detalj, är det lättare att få kort skärpedjup än om du har ett 35mm objektiv med samma bländartal. Det är därför det kan vara svårt att få till ett kort skärpedjup med en kompaktkamera, de har ofta inte tillräckligt lång brännvidd.

Jag vill med en gång säga att det finns en massa tekniska förklaringar till varför det förhåller sig så här, med de olika bländartalen kontra brännvidder, men det tänker jag inte  gå in på, utan jag föreslår att vi nöjer oss med att se vad som händer med de olika inställningarna.

Här visar jag hur upplägget är gjort. En plastfigur, några stearinljus och en gammal vinlåda som får agera bakgrund. Jag har även monterat på en snoot och en gel på blixten. Snooten koncentrerar ljuset från blixten så att det inte sprids mot bakgrunden utan bara träffar plastfiguren. Gelen som jag har placerat framför blixten, (den syns inte i bilden utan är placerad inne i snooten) färgar ljuset något gult för att inte figuren skall bli alltför vit i förhållande till bakgrunden som ju bara är upplyst av stearinljusen.

Bilderna som följer nedan är tagna med min Canon 5d mark II och objektivet är ett Sigma 150mm 1:2,8 MACRO DG HSM. (klicka på bilderna för att se dem i större format). Alla bilder är tagna med AV-inställningen (Aperture value eller Aperture priority som det också kallas), på kameran vilket innebär att jag själv väljer bländartal och att kameran sen väljer vilken exponeringstid som är lämplig utifrån det befintliga ljuset.

Första bilden är tagen med minsta bländare f/22.0. Bländare f/22,0 ger ett litet hål för ljuset att tränga in i kameran, vilket här resulterade i en exponeringstid på hela 30 sekunder. Med en liten bländare får man ett stort skärpedjup, hela figurens alla delar är i fokus man kan dessutom klart urskilja vad som utgör bakgrunden, alltså den gamla vinlådan av trä.

Nästa bild är tagen med bländare f/2.8 vilket ger ett betydligt större hål för ljuset att komma in i kameran, vilket resulterar i en snabbare exponeringstid på 0,5 sekunder. Här kan man tydligt se skillnaden som de olika bländarvärderna ger. Att bakgrunden är oskarp syns ju tydligt men det korta skärpedjupet gör även att vissa delar av figuren hamnar i oskärpa. Jag har här fokuserat på figurens mun och näsa, (eftersom hans ögon inte syns, annars fokuserar jag alltid på en persons eller ett djurs ögon). Allt som ligger i munnen och näsans vertikalplan hamnar i fokus, se även figurens huvudcape och högerhandske. Allt annat ligger bakom detta vertikalplan och hamnar därför ur fokus och blir suddigt.

Följande bilder är också tagna med bländare f/22.0 respektive f/2.8. Här upplevs skillnaderna ännu mer pga att jag har gått närmare och att detaljerna syns bättre. Den första bilden kan upplevas mörkare, det beror bl a på att skuggorna blir hårdare eftersom hela figuren ligger i fokus så gör även skuggorna. Det kan även bero på att den 30 sekunders exponeringstid som är kamerans maximala exponeringstid, helt enkelt inte räckte till. Här syns även effekten av att gå nära ett objekt. Med ett makroobjektiv  kan man gå riktigt nära och fokusera på en enda detalj och få ett extremt kort skärpedjup, ofta på bara någon millimeter.

Om  du trots den långa exponeringstiden på 30 sekunder  och maximalt stor bländaröppning får en underexponerad bild kan du lösa detta med att öka ditt ISO-värde. Här nedan följer en serie bilder som är tagna med bländare f/2,8 och en exponeringstid på 1/60 sekund, men med olika ISO-värden. Första bilden har ISO 100, de följande är fotograferade med ISO 400, 1000, 2500 och den sista med ISO 5000. Problemet med att öka ISO-talet är att man förstärker bruset i bilden, speciellt i de mörka partierna. Generellt sett kan man säga att ju dyrare kamera du har desto bättre är den på att hantera höga ISO-värden.

Här kommer ett klipp från http://www.fiveminutephotographer.com/ där Shelton Muller pratar om skärpedjup.

….. och som vanligt, är det något jag har missat, förklarat undermåligt eller om du helt enkelt gillar inlägget, skriv gärna en kommentar!