Från idé till färdig bild i Photoshop!

Att skapa i Photoshop är roligt men tidskrävande. Jag satt och tittade på ett avsnitt av ”Hemma hos Jamie”, du vet ”Den nakna kocken”, Jamie Oliver. Programmet var indelad i olika stycken och mellan styckena visades en uppslagen tecknad, lite sliten kokbok med handskriven text. Det gav mig inspiration om att försöka skapa något motsvarande, fast som någon form av en åldrad gammal klippbok i stället för kokbok.

Jag tänkte i det här inlägget visa lite av hur jag har skapat bilden från idé till färdig bild. Jag började med att fotografera ett kollegieblock på mitt köksbord, denna bild kommer sen att ligga till grund för det färdiga resultatet. Jag frilägger sedan kollegieblocket med hjälp av en lagermask.

För dig som aldrig har arbetat i Photoshop skall jag lite förenklat förklara vad en lagermask innebär, men först några ord om vad ett lager är.

När man först öppnar en bild i Photoshop så skapas ett lager, ett låst bakgrundslager. Detta lager består av själva bilden. Om jag sen vill tillföra något eller ändra något på bilden så gör man det på ett lager som man lägger ovanpå originalbilden. Om du tänker dig principen om hur en overheadprojektor fungerar. Du kan lägga på flera lager av genomskinlig film på projektorn som sedan bildar en enhetlig bild på väggen.

På bilden ovanför visar jag hur jag har skapat ett lager för varje detalj i bilden. Jag kan även skapa ett justeringslager om jag vill påverka ljuset eller färgen i en enskild detalj, då begränsar jag justeringen till just den detaljen genom att koppla ihop justeringslagret med detaljen i bilden. Man kan se att ett lager är kopplat till ett annat genom den lilla svarta pilen som pekar nedåt mot det underliggande lagret. (Se den inringade delen i bilden under)

I just detta exempel har jag lagt på dels ett justeringslager som heter ”Curves” och ett som heter ”Photofilter”. Curves använder man när man vill ljusa upp eller mörka ner bilden eller detaljen och Photofilter använder man för att färga eller tona en bild. I mitt fall har jag använt dessa två justeringslager för att ljusa upp och färga polaroidramen något gul.

Det finns hur mycket som helst att säga om olika lager och dess sätt att arbeta med. Två saker som är mycket viktiga när det gäller lager och som jag måste säga några ord om, är lageropacitet och lagermask. Lageropacitet är samma som ett lagers genomskinlighet. Du kan reglera ett lager så att det ”lyser” igenom mot det underliggande lagret. Jag förklarar närmare senare i inlägget. Det andra viktiga är lagermask. En lagermask är en mask som du kopplar till ett lager som gör att ett justeringslagers effekt bara påverkar en del av bilden. Det fungerar precis som när du t ex maskerar av glaset när du målar karmen på ett fönster för att slippa få färg där du inte vill ha färg.

Jag skall här visa principen för lager, lagermask och lageropacitet. Det gör jag genom att visa hur jag har fått fram kollegieblockets färg och struktur.

Jag börjar med att visa kollegieblocket som det ser ut när jag fotograferade av det från mitt köksbord.. Jag vill ju inte ha med bordet eller den bit av tabletten som syns i bildens översta högra kant. Här frilägger jag blocket genom att ta bort bordet och tabletten med en lagermask. Då syns bara blocket och det som finns under lagret, och i det här fallet ett vitt lager.

Här har jag lagt på ett färglager för att färga kollegieblocket brungult. Jag har använt samma lagermask på färglagret som jag hade till kollegieblocket och bordet för att inte hela bilden skall bli gul och sedan har jag sänkt färglagrets opacitet så att man kan ”se igenom” det, så att kollegieblocket framträder. För att fortsätta med liknelser, så kan man säga att detta är som att betsa trädetaljer, där ådringen lyser igenom färgen.

För att få kollegieblockets blad att se åldriga och slitna ut använder jag här en struktur. Jag sökte på nätet efter ”free old paper” och fick upp en rad träffar på olika papperstexturer. För att det inte skall se ut som de båda sidorna i kollegieblocket har en och samma struktur kopierade jag bilden med pappersstrukturen och lade de sida vid sida fast på varsitt lager och sänkte opaciteten så att kollegieblockets ränder och det gulbruna färglagret lyser igenom.

Nu vill jag ju inte att den gamla slitna pappersstrukturen även skall synas på spiralinbindningen eller på pärmhålen. Det är nu lagermasken kommer till sin rätt. Genom att skapa en lagermask som består av en svart/vit bild av kollegieblocket och lägga den till pappersstrukturen så begränsar jag strukturen till att bara synas över sidorna i kollegieblocket. En lagermask är alltid svart/vit, eller i nyanser av grått. Det svarta förhindrar genomsläpp medan det vita släpper igenom helt och hållet och nyanser av grått släpper igenom delvis.

Det här är principen för allt arbete i Photoshop men givetvis finns det lika många sätt att göra det på som det finns stjärnor på himlen.

Här nedan visar jag resten av de lager som den färdiga bilden är uppbyggd av. Varje bild ligger på ett eget lager och till en del bilder tillkommer olika justeringslager. Hela den färdiga bilden består av 30 lager.

Det var allt för denna gång!

Om det är något du undrar över, skriv gärna en rad!

Share

Ett snabbt och snyggt sätt att konvertera till svart/vitt

Det finns en hel uppsjö tillvägagångssätt att göra om bilder från färg till svart/vitt i Photoshop. Jag lärde mig ett enkelt och snyggt sätt för flera år sedan genom Mattias Karlsson på Moderskeppet. Det går ut på att man använder sig av justeringslagret ”Gradient Map”. Jag skall inte gå in på hur Photoshop fungerar men jag kan visa effekten av denna teknik.

Första bilden är originalbilden, som är en bild av Gustav Adolfs kyrka strax utanför Kristianstad i Skåne, där jag för övrigt skall fotografera ett bröllop i sommar. Skillnaden mellan bilderna syns bäst om du klickar på varje bild så du får upp dem i ett eget fönster.

Så här ser bilden ut när jag öppnar den i Photoshop. För att göra den svartvit lägger jag nu till ett Gradient Map justeringslager.

Det ger en hyfsad bra och kontrastrik bild, men om man vill ha lite mer sting i bilden kan man lägga till ytterligare ett Gradient Map justeringslager och välja Soft Light som blandningsläge. När det gäller just denna bild tyckte jag att det blev för mycket kontrast i bilden men det avhjälptes med att jag justerade hur mycket av effekten som skulle påverka bilden. Det gör man genom att dra ner opacitetsreglaget. Jag satte det på 70%

Nu skulle man kunna tänka sig att vara nöjd med bilden, men jag tycker att himlen är lite för slät i förhållande till de övriga detaljerna.

Jag har här använt ytterligare ett justeringslager som heter just Black & White. Med Black & White kan man justera ljusförhållandet för varje färg för sig i bilden, dvs om du vill mörka ner det blåa i bilden, drar man i reglaget för blått och mörkar på så vis ner bara det blåa i bilden. Eftersom himlen var mer grå en blå var jag tvungen att sätta justeringslagrets blandningsläge till Multiply vilket i sin tur resulterar i att himlen blir perfekt men att resten av bilden blir för mörk.

Det åtgärdar jag genom att maskera bort Black & White justeringslagret i allt utom just himlen med hjälp av en lagermask.

Det diskuteras flitigt i olika forum på nätet om vad man får, och vad man inte får göra med bilder och vad som är retusch och vad som är ren manipulation. Det jag hittills har gjort är rent mörkerrumsarbete och som har förekommit i alla tider. Jag anser att du i princip kan göra vad som helst med bilder, så länge du gör det för konsten och inte för dokumentation. Det kommer ju t ex aldrig på tal om att en konstnär som målar i olja, manipulerar sitt verk om han inte avbildar verkligheten exakt så som den är eller som den upplevs vara, vid just den tidpunkten. Anledning till att jag tar upp det här grundar sig på nästa bild.

För att ytterligare öka spänningen i bilden har jag här lagt till två fåglar, två korpar som kommer inflygandes i bilden. Ja, jag vet, det här är ren manipulation och jag är väldigt kluven till det. Men låt säga att jag tycker att bilden tilltalar mig så mycket att jag vill dra upp den till 50 X 70 och hänga upp den hemma,.. som ett rent konstverk, är det då fortfarande fel att ”fixa” till bilden så att den passar mig perfekt? Det skulle ju givetvis kännas fel för mig, om jag utan förbehåll berättade för betraktaren att det är jag som har tagit bilden utan att nämna någonting om Photoshop. Att ta en bild och skapa en bild kan vara två helt olika saker!

För att slutligen rama in bilden så lägger jag på en tunn vit ram på ett lager för sig.

Om du är intresserad av, och vill lära dig mer om Photoshop rekommenderar jag starkt ett besök på moderskeppet.se här hittar du hur mycket som helst om Photoshop och de har även en kurs för nybörjare som är gratis och som du kan ladda hem.

Share

En liten skärpedjupskola

Jag får med jämna mellanrum frågan om vilka inställningar man skall ha på kameran för att få en suddig bakgrund när man fotograferar t ex en person, blomma, insekt eller något liknande som man vill ska utmärka sig i bilden.

Man kan enkelt utryckt säga att  det handlar om bländartal. (se min tidigare exponeringsskola där jag förklarar lite om vad bländare är). Stor bländare ger kort skärpedjup medan liten bländare ger långt skärpedjup. Begreppet skärpedjup, syftar på hur långt in i, eller hur långt bort i bilden man upplever skärpa. Det handlar också om objektivets brännvidd. En lång brännvidd ger ett kortare skärpedjup, dvs om du har ett zoomobjektiv på t ex 100-400mm med en stor bländare typ f/5.6 och har zoomat in en detalj, är det lättare att få kort skärpedjup än om du har ett 35mm objektiv med samma bländartal. Det är därför det kan vara svårt att få till ett kort skärpedjup med en kompaktkamera, de har ofta inte tillräckligt lång brännvidd.

Jag vill med en gång säga att det finns en massa tekniska förklaringar till varför det förhåller sig så här, med de olika bländartalen kontra brännvidder, men det tänker jag inte  gå in på, utan jag föreslår att vi nöjer oss med att se vad som händer med de olika inställningarna.

Här visar jag hur upplägget är gjort. En plastfigur, några stearinljus och en gammal vinlåda som får agera bakgrund. Jag har även monterat på en snoot och en gel på blixten. Snooten koncentrerar ljuset från blixten så att det inte sprids mot bakgrunden utan bara träffar plastfiguren. Gelen som jag har placerat framför blixten, (den syns inte i bilden utan är placerad inne i snooten) färgar ljuset något gult för att inte figuren skall bli alltför vit i förhållande till bakgrunden som ju bara är upplyst av stearinljusen.

Bilderna som följer nedan är tagna med min Canon 5d mark II och objektivet är ett Sigma 150mm 1:2,8 MACRO DG HSM. (klicka på bilderna för att se dem i större format). Alla bilder är tagna med AV-inställningen (Aperture value eller Aperture priority som det också kallas), på kameran vilket innebär att jag själv väljer bländartal och att kameran sen väljer vilken exponeringstid som är lämplig utifrån det befintliga ljuset.

Första bilden är tagen med minsta bländare f/22.0. Bländare f/22,0 ger ett litet hål för ljuset att tränga in i kameran, vilket här resulterade i en exponeringstid på hela 30 sekunder. Med en liten bländare får man ett stort skärpedjup, hela figurens alla delar är i fokus man kan dessutom klart urskilja vad som utgör bakgrunden, alltså den gamla vinlådan av trä.

Nästa bild är tagen med bländare f/2.8 vilket ger ett betydligt större hål för ljuset att komma in i kameran, vilket resulterar i en snabbare exponeringstid på 0,5 sekunder. Här kan man tydligt se skillnaden som de olika bländarvärderna ger. Att bakgrunden är oskarp syns ju tydligt men det korta skärpedjupet gör även att vissa delar av figuren hamnar i oskärpa. Jag har här fokuserat på figurens mun och näsa, (eftersom hans ögon inte syns, annars fokuserar jag alltid på en persons eller ett djurs ögon). Allt som ligger i munnen och näsans vertikalplan hamnar i fokus, se även figurens huvudcape och högerhandske. Allt annat ligger bakom detta vertikalplan och hamnar därför ur fokus och blir suddigt.

Följande bilder är också tagna med bländare f/22.0 respektive f/2.8. Här upplevs skillnaderna ännu mer pga att jag har gått närmare och att detaljerna syns bättre. Den första bilden kan upplevas mörkare, det beror bl a på att skuggorna blir hårdare eftersom hela figuren ligger i fokus så gör även skuggorna. Det kan även bero på att den 30 sekunders exponeringstid som är kamerans maximala exponeringstid, helt enkelt inte räckte till. Här syns även effekten av att gå nära ett objekt. Med ett makroobjektiv  kan man gå riktigt nära och fokusera på en enda detalj och få ett extremt kort skärpedjup, ofta på bara någon millimeter.

Om  du trots den långa exponeringstiden på 30 sekunder  och maximalt stor bländaröppning får en underexponerad bild kan du lösa detta med att öka ditt ISO-värde. Här nedan följer en serie bilder som är tagna med bländare f/2,8 och en exponeringstid på 1/60 sekund, men med olika ISO-värden. Första bilden har ISO 100, de följande är fotograferade med ISO 400, 1000, 2500 och den sista med ISO 5000. Problemet med att öka ISO-talet är att man förstärker bruset i bilden, speciellt i de mörka partierna. Generellt sett kan man säga att ju dyrare kamera du har desto bättre är den på att hantera höga ISO-värden.

Här kommer ett klipp från http://www.fiveminutephotographer.com/ där Shelton Muller pratar om skärpedjup.

….. och som vanligt, är det något jag har missat, förklarat undermåligt eller om du helt enkelt gillar inlägget, skriv gärna en kommentar!

Share

En liten exponeringsskola

Det finns tre avgörande faktorer som påverkar resultatet av en exponering, fyra om man räknar in ljuset från en blixt.

Bländaren. Bländarvärdet påverkar hur mycket ljus som når bildsensorn under en viss given tid. Bländarvärdet eller bländartalet, som man normalt säger, ställer man in genom kamerans inställningar och brukar benämnas med t ex f/2,8 -f/22. Dessa värden varierar från objektiv till objektiv. Ju mindre f-tal du har, desto mer ljuskänsligt objektiv har du. Stor bländare, (stor öppning i objektivet, alltså litet bländarvärde, t ex f/2,8) tillåter en större mängd ljus att strömma in i kameran under en viss given tid och omvänt, liten bländare, (liten öppning i objektivet, alltså stort bländarvärde t ex f/22) minskar mängden ljus som når bildsensorn. Många gånger följer f-talet priset på ditt objektiv, ju mer ljuskänsligt, desto dyrare objektiv.

Det kan verka rörigt och ologiskt att ett mindre bländartal ger en större bländare. Objektivets bländartal är egentligen ett värde som anger förhållandet mellan objektivets brännvidd och dess maximala ljusinsläpp. Om brännvidden på mitt objektiv är 90mm och jag har bländare f/2,8 så får jag ett ”hål” i linsen som är 32 mm i diameter. f:et i bländartalet är alltså en variabel för brännvidden och snedstrecket i angivelsen betyder division. 90 mm delat med 2,8 = 32 mm, eller omvänt 90 mm delat med 32 mm ger ett bländartal på 2,8. Har man då ett större bländartal t ex f/22 får man med samma formel, (90 mm delat med f/22) ett 4 mm ”hål” i linsen. Alltså ger ett mindre bländartal ett större ”hål” och tvärtom ett större bländartal ger ett mindre ”hål”.

Slutartiden. Den andra faktorn som påverkar exponeringen är hur länge kamerans slutare står öppen. Ju längre den är öppen, desto mer ljus når bildsensorn. Slutartiden ställer du också in genom kameran och brukar benämnas med delar av sekunder eller hela sekunder. I mitt fall, då jag har en Canon 5d mark II, kan jag ställa tiden från 1/8000 dels sekund upp till 30 sekunder. Jag kan också välja ”Bulb” vilket gör att slutaren står öppen så länge jag håller ner avtryckaren.

ISO. ISO-talet eller ASA som det benämndes förr, är ett värde som anger hur ljuskänslig filmen, (läs bildsensorn) är.

Här nedan följer fem bilder som är tagna under loppet av några minuter. Jag har för enkelheten skull låtit bländartalet (f/11) och ISO-värdet (ISO 100) vara konstant medan jag ändrar slutartiden och på vissa bilder använder mig av blixtljus för att kompensera den snabba slutartiden. Jag förklarar mer under varje bild och vilka inställningar som används.

Bild 1 
Den första bilden har jag fotograferat med en slutartid på 0,5 sekunder, vilket resulterar i en mycket ljus bakgrund som i vissa partier är helt utfrätt medan en del av förgrunden är normalexponerad även om spiken kan se något mörk ut.

Bild 2 
Här har jag samma inställningar som till den första bilden, dvs f/11 och en slutartid på 0,5 sek, men här har jag belyst förgrunden med en extern blixt. Bakgrunden påverkas inte alls av ljuset från blixten eftersom avståndet dit är för stort. Dagsljuset gör också att det skulle krävas en mycket kraftig blixt!

Bild 3
I bild 3 har jag valt att ta bilden med samma bländartal och ISO-värde som de tidigare bilderna men nu med en snabbare slutartid, 1/13 sekund. Detta gör att bakgrunden känns mer välexponerad och att förgrunden framträder i siluett. Denna teknik kan vara effektfull när man fotograferar människor eller byggnader vid sol upp eller -nedgång.

Bild4
Bild 4  är fotograferad med samma inställningar som i bild 3 men med upplättningsblixt för att belysa förgrunden. Upplättningsblixt använder man med fördel mitt på dagen, vid porträttfotografering, då solen annars ger hårda och skarpa skuggor i ansiktet.

Bild 5
Nu blir det spännande. Här har jag gått från 1/13 sekund till 1/500 sekund. Trots att det befintliga dagsljuset är det samma som vid de tidigare bilderna, är det inte tillräckligt ljust för att hinna med den snabba slutartiden. Detta resulterar i en nästan helt svart bakgrund. Förgrunden, alltså spiken, taggtråden och stolpen är upplyst med min blixt. Blixtljuset som lämnar blixten har en varaktighet på 1/20000-1/30000 sekund. Med denna korta duration hinner den lätt med att belysa förgrunden under den relativt korta exponeringstiden. Men fortfarande är blixten inte tillräckligt kraftig för att belysa bakgrunden som ligger för långt bort.

Om det är något som är oklart, som jag har förklarat undermåligt eller om du helt enkelt gillar läsningen, lämna då gärna en kommentar.

Share