Jag får med jämna mellanrum frågan om vilka inställningar man skall ha på kameran för att få en suddig bakgrund när man fotograferar t ex en person, blomma, insekt eller något liknande som man vill ska utmärka sig i bilden.

Man kan enkelt utryckt säga att  det handlar om bländartal. (se min tidigare exponeringsskola där jag förklarar lite om vad bländare är). Stor bländare ger kort skärpedjup medan liten bländare ger långt skärpedjup. Begreppet skärpedjup, syftar på hur långt in i, eller hur långt bort i bilden man upplever skärpa. Det handlar också om objektivets brännvidd. En lång brännvidd ger ett kortare skärpedjup, dvs om du har ett zoomobjektiv på t ex 100-400mm med en stor bländare typ f/5.6 och har zoomat in en detalj, är det lättare att få kort skärpedjup än om du har ett 35mm objektiv med samma bländartal. Det är därför det kan vara svårt att få till ett kort skärpedjup med en kompaktkamera, de har ofta inte tillräckligt lång brännvidd.

Jag vill med en gång säga att det finns en massa tekniska förklaringar till varför det förhåller sig så här, med de olika bländartalen kontra brännvidder, men det tänker jag inte  gå in på, utan jag föreslår att vi nöjer oss med att se vad som händer med de olika inställningarna.

Här visar jag hur upplägget är gjort. En plastfigur, några stearinljus och en gammal vinlåda som får agera bakgrund. Jag har även monterat på en snoot och en gel på blixten. Snooten koncentrerar ljuset från blixten så att det inte sprids mot bakgrunden utan bara träffar plastfiguren. Gelen som jag har placerat framför blixten, (den syns inte i bilden utan är placerad inne i snooten) färgar ljuset något gult för att inte figuren skall bli alltför vit i förhållande till bakgrunden som ju bara är upplyst av stearinljusen.

Bilderna som följer nedan är tagna med min Canon 5d mark II och objektivet är ett Sigma 150mm 1:2,8 MACRO DG HSM. (klicka på bilderna för att se dem i större format). Alla bilder är tagna med AV-inställningen (Aperture value eller Aperture priority som det också kallas), på kameran vilket innebär att jag själv väljer bländartal och att kameran sen väljer vilken exponeringstid som är lämplig utifrån det befintliga ljuset.

Första bilden är tagen med minsta bländare f/22.0. Bländare f/22,0 ger ett litet hål för ljuset att tränga in i kameran, vilket här resulterade i en exponeringstid på hela 30 sekunder. Med en liten bländare får man ett stort skärpedjup, hela figurens alla delar är i fokus man kan dessutom klart urskilja vad som utgör bakgrunden, alltså den gamla vinlådan av trä.

Nästa bild är tagen med bländare f/2.8 vilket ger ett betydligt större hål för ljuset att komma in i kameran, vilket resulterar i en snabbare exponeringstid på 0,5 sekunder. Här kan man tydligt se skillnaden som de olika bländarvärderna ger. Att bakgrunden är oskarp syns ju tydligt men det korta skärpedjupet gör även att vissa delar av figuren hamnar i oskärpa. Jag har här fokuserat på figurens mun och näsa, (eftersom hans ögon inte syns, annars fokuserar jag alltid på en persons eller ett djurs ögon). Allt som ligger i munnen och näsans vertikalplan hamnar i fokus, se även figurens huvudcape och högerhandske. Allt annat ligger bakom detta vertikalplan och hamnar därför ur fokus och blir suddigt.

Följande bilder är också tagna med bländare f/22.0 respektive f/2.8. Här upplevs skillnaderna ännu mer pga att jag har gått närmare och att detaljerna syns bättre. Den första bilden kan upplevas mörkare, det beror bl a på att skuggorna blir hårdare eftersom hela figuren ligger i fokus så gör även skuggorna. Det kan även bero på att den 30 sekunders exponeringstid som är kamerans maximala exponeringstid, helt enkelt inte räckte till. Här syns även effekten av att gå nära ett objekt. Med ett makroobjektiv  kan man gå riktigt nära och fokusera på en enda detalj och få ett extremt kort skärpedjup, ofta på bara någon millimeter.

Om  du trots den långa exponeringstiden på 30 sekunder  och maximalt stor bländaröppning får en underexponerad bild kan du lösa detta med att öka ditt ISO-värde. Här nedan följer en serie bilder som är tagna med bländare f/2,8 och en exponeringstid på 1/60 sekund, men med olika ISO-värden. Första bilden har ISO 100, de följande är fotograferade med ISO 400, 1000, 2500 och den sista med ISO 5000. Problemet med att öka ISO-talet är att man förstärker bruset i bilden, speciellt i de mörka partierna. Generellt sett kan man säga att ju dyrare kamera du har desto bättre är den på att hantera höga ISO-värden.

Här kommer ett klipp från http://www.fiveminutephotographer.com/ där Shelton Muller pratar om skärpedjup.

….. och som vanligt, är det något jag har missat, förklarat undermåligt eller om du helt enkelt gillar inlägget, skriv gärna en kommentar!

Det finns tre avgörande faktorer som påverkar resultatet av en exponering, fyra om man räknar in ljuset från en blixt.

Bländaren. Bländarvärdet påverkar hur mycket ljus som når bildsensorn under en viss given tid. Bländarvärdet eller bländartalet, som man normalt säger, ställer man in genom kamerans inställningar och brukar benämnas med t ex f/2,8 -f/22. Dessa värden varierar från objektiv till objektiv. Ju mindre f-tal du har, desto mer ljuskänsligt objektiv har du. Stor bländare, (stor öppning i objektivet, alltså litet bländarvärde, t ex f/2,8) tillåter en större mängd ljus att strömma in i kameran under en viss given tid och omvänt, liten bländare, (liten öppning i objektivet, alltså stort bländarvärde t ex f/22) minskar mängden ljus som når bildsensorn. Många gånger följer f-talet priset på ditt objektiv, ju mer ljuskänsligt, desto dyrare objektiv.

Det kan verka rörigt och ologiskt att ett mindre bländartal ger en större bländare. Objektivets bländartal är egentligen ett värde som anger förhållandet mellan objektivets brännvidd och dess maximala ljusinsläpp. Om brännvidden på mitt objektiv är 90mm och jag har bländare f/2,8 så får jag ett ”hål” i linsen som är 32 mm i diameter. f:et i bländartalet är alltså en variabel för brännvidden och snedstrecket i angivelsen betyder division. 90 mm delat med 2,8 = 32 mm, eller omvänt 90 mm delat med 32 mm ger ett bländartal på 2,8. Har man då ett större bländartal t ex f/22 får man med samma formel, (90 mm delat med f/22) ett 4 mm ”hål” i linsen. Alltså ger ett mindre bländartal ett större ”hål” och tvärtom ett större bländartal ger ett mindre ”hål”.

Slutartiden. Den andra faktorn som påverkar exponeringen är hur länge kamerans slutare står öppen. Ju längre den är öppen, desto mer ljus når bildsensorn. Slutartiden ställer du också in genom kameran och brukar benämnas med delar av sekunder eller hela sekunder. I mitt fall, då jag har en Canon 5d mark II, kan jag ställa tiden från 1/8000 dels sekund upp till 30 sekunder. Jag kan också välja ”Bulb” vilket gör att slutaren står öppen så länge jag håller ner avtryckaren.

ISO. ISO-talet eller ASA som det benämndes förr, är ett värde som anger hur ljuskänslig filmen, (läs bildsensorn) är.

Här nedan följer fem bilder som är tagna under loppet av några minuter. Jag har för enkelheten skull låtit bländartalet (f/11) och ISO-värdet (ISO 100) vara konstant medan jag ändrar slutartiden och på vissa bilder använder mig av blixtljus för att kompensera den snabba slutartiden. Jag förklarar mer under varje bild och vilka inställningar som används.

Bild 1 
Den första bilden har jag fotograferat med en slutartid på 0,5 sekunder, vilket resulterar i en mycket ljus bakgrund som i vissa partier är helt utfrätt medan en del av förgrunden är normalexponerad även om spiken kan se något mörk ut.

Bild 2 
Här har jag samma inställningar som till den första bilden, dvs f/11 och en slutartid på 0,5 sek, men här har jag belyst förgrunden med en extern blixt. Bakgrunden påverkas inte alls av ljuset från blixten eftersom avståndet dit är för stort. Dagsljuset gör också att det skulle krävas en mycket kraftig blixt!

Bild 3
I bild 3 har jag valt att ta bilden med samma bländartal och ISO-värde som de tidigare bilderna men nu med en snabbare slutartid, 1/13 sekund. Detta gör att bakgrunden känns mer välexponerad och att förgrunden framträder i siluett. Denna teknik kan vara effektfull när man fotograferar människor eller byggnader vid sol upp eller -nedgång.

Bild4
Bild 4  är fotograferad med samma inställningar som i bild 3 men med upplättningsblixt för att belysa förgrunden. Upplättningsblixt använder man med fördel mitt på dagen, vid porträttfotografering, då solen annars ger hårda och skarpa skuggor i ansiktet.

Bild 5
Nu blir det spännande. Här har jag gått från 1/13 sekund till 1/500 sekund. Trots att det befintliga dagsljuset är det samma som vid de tidigare bilderna, är det inte tillräckligt ljust för att hinna med den snabba slutartiden. Detta resulterar i en nästan helt svart bakgrund. Förgrunden, alltså spiken, taggtråden och stolpen är upplyst med min blixt. Blixtljuset som lämnar blixten har en varaktighet på 1/20000-1/30000 sekund. Med denna korta duration hinner den lätt med att belysa förgrunden under den relativt korta exponeringstiden. Men fortfarande är blixten inte tillräckligt kraftig för att belysa bakgrunden som ligger för långt bort.

Om det är något som är oklart, som jag har förklarat undermåligt eller om du helt enkelt gillar läsningen, lämna då gärna en kommentar.