Varför är det så tyst här?

Jag har under en tid nu varit fullt sysselsatt med arbete, arbete och arbete, typ!

För tillfället håller jag på att renovera ett kök åt en kund, ett kök som senast såg en hantverkare någon gång under sextiotalet! ,.. eller när den här tapeten var på modet:

Köket kommer att totalrenoveras med ett helt nytt kök från IKEA, nytt golv, kakel och vitvaror.

Innan jag påbörjade det här projektet har jag varit på en firma i stan och hjälp dem med att riva en vägg och sätta upp en dörr som isolerar ljudet mellan tryckeriet och kontoret.

Under tiden har jag fått förfrågningar om att fotografera två bröllop, ett i vår och ett i höst, de lyckliga paren skall jag träffa nästa vecka och diskutera strategier med.

…. och så har jag förstås min heltidsanställning på ambulansen,… och så är jag ju pappa oxå! 🙂

Titta gärna in då och då i alla fall, för det kan mycket väl hända att jag sitter en kväll mellan jobben, med en liten wirre i handen och hittar på nåt kul att skriva om.

Share

En liten skärpedjupskola

Jag får med jämna mellanrum frågan om vilka inställningar man skall ha på kameran för att få en suddig bakgrund när man fotograferar t ex en person, blomma, insekt eller något liknande som man vill ska utmärka sig i bilden.

Man kan enkelt utryckt säga att  det handlar om bländartal. (se min tidigare exponeringsskola där jag förklarar lite om vad bländare är). Stor bländare ger kort skärpedjup medan liten bländare ger långt skärpedjup. Begreppet skärpedjup, syftar på hur långt in i, eller hur långt bort i bilden man upplever skärpa. Det handlar också om objektivets brännvidd. En lång brännvidd ger ett kortare skärpedjup, dvs om du har ett zoomobjektiv på t ex 100-400mm med en stor bländare typ f/5.6 och har zoomat in en detalj, är det lättare att få kort skärpedjup än om du har ett 35mm objektiv med samma bländartal. Det är därför det kan vara svårt att få till ett kort skärpedjup med en kompaktkamera, de har ofta inte tillräckligt lång brännvidd.

Jag vill med en gång säga att det finns en massa tekniska förklaringar till varför det förhåller sig så här, med de olika bländartalen kontra brännvidder, men det tänker jag inte  gå in på, utan jag föreslår att vi nöjer oss med att se vad som händer med de olika inställningarna.

Här visar jag hur upplägget är gjort. En plastfigur, några stearinljus och en gammal vinlåda som får agera bakgrund. Jag har även monterat på en snoot och en gel på blixten. Snooten koncentrerar ljuset från blixten så att det inte sprids mot bakgrunden utan bara träffar plastfiguren. Gelen som jag har placerat framför blixten, (den syns inte i bilden utan är placerad inne i snooten) färgar ljuset något gult för att inte figuren skall bli alltför vit i förhållande till bakgrunden som ju bara är upplyst av stearinljusen.

Bilderna som följer nedan är tagna med min Canon 5d mark II och objektivet är ett Sigma 150mm 1:2,8 MACRO DG HSM. (klicka på bilderna för att se dem i större format). Alla bilder är tagna med AV-inställningen (Aperture value eller Aperture priority som det också kallas), på kameran vilket innebär att jag själv väljer bländartal och att kameran sen väljer vilken exponeringstid som är lämplig utifrån det befintliga ljuset.

Första bilden är tagen med minsta bländare f/22.0. Bländare f/22,0 ger ett litet hål för ljuset att tränga in i kameran, vilket här resulterade i en exponeringstid på hela 30 sekunder. Med en liten bländare får man ett stort skärpedjup, hela figurens alla delar är i fokus man kan dessutom klart urskilja vad som utgör bakgrunden, alltså den gamla vinlådan av trä.

Nästa bild är tagen med bländare f/2.8 vilket ger ett betydligt större hål för ljuset att komma in i kameran, vilket resulterar i en snabbare exponeringstid på 0,5 sekunder. Här kan man tydligt se skillnaden som de olika bländarvärderna ger. Att bakgrunden är oskarp syns ju tydligt men det korta skärpedjupet gör även att vissa delar av figuren hamnar i oskärpa. Jag har här fokuserat på figurens mun och näsa, (eftersom hans ögon inte syns, annars fokuserar jag alltid på en persons eller ett djurs ögon). Allt som ligger i munnen och näsans vertikalplan hamnar i fokus, se även figurens huvudcape och högerhandske. Allt annat ligger bakom detta vertikalplan och hamnar därför ur fokus och blir suddigt.

Följande bilder är också tagna med bländare f/22.0 respektive f/2.8. Här upplevs skillnaderna ännu mer pga att jag har gått närmare och att detaljerna syns bättre. Den första bilden kan upplevas mörkare, det beror bl a på att skuggorna blir hårdare eftersom hela figuren ligger i fokus så gör även skuggorna. Det kan även bero på att den 30 sekunders exponeringstid som är kamerans maximala exponeringstid, helt enkelt inte räckte till. Här syns även effekten av att gå nära ett objekt. Med ett makroobjektiv  kan man gå riktigt nära och fokusera på en enda detalj och få ett extremt kort skärpedjup, ofta på bara någon millimeter.

Om  du trots den långa exponeringstiden på 30 sekunder  och maximalt stor bländaröppning får en underexponerad bild kan du lösa detta med att öka ditt ISO-värde. Här nedan följer en serie bilder som är tagna med bländare f/2,8 och en exponeringstid på 1/60 sekund, men med olika ISO-värden. Första bilden har ISO 100, de följande är fotograferade med ISO 400, 1000, 2500 och den sista med ISO 5000. Problemet med att öka ISO-talet är att man förstärker bruset i bilden, speciellt i de mörka partierna. Generellt sett kan man säga att ju dyrare kamera du har desto bättre är den på att hantera höga ISO-värden.

Här kommer ett klipp från http://www.fiveminutephotographer.com/ där Shelton Muller pratar om skärpedjup.

….. och som vanligt, är det något jag har missat, förklarat undermåligt eller om du helt enkelt gillar inlägget, skriv gärna en kommentar!

Share

Grattis Tobbe!

Ännu ett rätt svar i makrotävlingen! Denna gång levererad av Tobbe, visst är det en pingisboll!

…. en trestjärnig STIGA-boll!

Share

Ett litet länktips!

Pratade igår med en arbetskamrat som för övrigt slutar hos oss på ambulansen, (du kan läsa mer om min bakgrund här), för att överlämna sig till polisen!
Nåja, det han har gjort är ju inte kriminellt och vi kommer nog att sakna honom en smula på ambulansen. Lycka till Tobbe, du kommer nog att bli en bra snut!

Han är  glad i prylar den där Tobbe och gav mig tipset om feber.se, en sida om just prylar.


Feber är uppdelad i olika kategorier av prylar så den täcker de flestas behov och uppdateras ofta, så det är väl värt ett besök om dagen!

Share

Det började som en vanlig fotorunda i skogen…….

För några dagar sedan tog jag mig en runda ut i Bokskogen som ligger några kilometer norr om Svedala där jag bor. En runda för att plåta lite natur och för att få lite frisk luft. Vädret var i det närmaste perfekt för både friskluft och för fotografering, en tämligen hög och klar vinterdag. Efter att ha parkerat bilen vid en parkeringsplats intill skogsbrynet påbörjade jag min promenix rakt in i skogen.

När jag hade gått en stund i skogen kom jag ut till ett öppet fält som var omgärdat av taggtråd, en inhägnad för boskap. Jag följde inhägnaden en bra bit för att se om det fanns något kul att fotografera i denna för mig okända del av Bokskogen.

Det var nu jag såg hur vårdslösa de hade varit när de en gång i tiden satte upp taggtråden på stolparna som ledde runt inhägnaden. Den överblivna tråden låg i stora nystan på marken och var delvis täckta av snö och gräs. Till saken hör att området fullkomligt kryllar av rådjur. Det är ju lätt att föreställa sig vad som händer om dessa djur kliver i och över dessa taggtrådsbuntar.

När jag hade avverkat ytterligare några kilometer i skogen gick det upp för mig hur oerhört respektlösa människor är när det gäller att hålla rent efter sig i naturen.

På vissa platser har skogen blivit en soptipp!!

Den sista bilden visar hur någon helt sonika har dumpat byggnadsmaterial efter ha renoverat sitt badrum eller gästtoalett. Toastol, handfat, rörledningar, avlopp och fem sex sopsäckar!! Hur F-N tänker folk? Det är ju ändå gratis att slänga det på återvinningen!

Gå gärna med i min Facebookgrupp ”Vi som inte förstår hur f-n man kan dumpa sopor i skogen!”  

Share

En liten exponeringsskola

Det finns tre avgörande faktorer som påverkar resultatet av en exponering, fyra om man räknar in ljuset från en blixt.

Bländaren. Bländarvärdet påverkar hur mycket ljus som når bildsensorn under en viss given tid. Bländarvärdet eller bländartalet, som man normalt säger, ställer man in genom kamerans inställningar och brukar benämnas med t ex f/2,8 -f/22. Dessa värden varierar från objektiv till objektiv. Ju mindre f-tal du har, desto mer ljuskänsligt objektiv har du. Stor bländare, (stor öppning i objektivet, alltså litet bländarvärde, t ex f/2,8) tillåter en större mängd ljus att strömma in i kameran under en viss given tid och omvänt, liten bländare, (liten öppning i objektivet, alltså stort bländarvärde t ex f/22) minskar mängden ljus som når bildsensorn. Många gånger följer f-talet priset på ditt objektiv, ju mer ljuskänsligt, desto dyrare objektiv.

Det kan verka rörigt och ologiskt att ett mindre bländartal ger en större bländare. Objektivets bländartal är egentligen ett värde som anger förhållandet mellan objektivets brännvidd och dess maximala ljusinsläpp. Om brännvidden på mitt objektiv är 90mm och jag har bländare f/2,8 så får jag ett ”hål” i linsen som är 32 mm i diameter. f:et i bländartalet är alltså en variabel för brännvidden och snedstrecket i angivelsen betyder division. 90 mm delat med 2,8 = 32 mm, eller omvänt 90 mm delat med 32 mm ger ett bländartal på 2,8. Har man då ett större bländartal t ex f/22 får man med samma formel, (90 mm delat med f/22) ett 4 mm ”hål” i linsen. Alltså ger ett mindre bländartal ett större ”hål” och tvärtom ett större bländartal ger ett mindre ”hål”.

Slutartiden. Den andra faktorn som påverkar exponeringen är hur länge kamerans slutare står öppen. Ju längre den är öppen, desto mer ljus når bildsensorn. Slutartiden ställer du också in genom kameran och brukar benämnas med delar av sekunder eller hela sekunder. I mitt fall, då jag har en Canon 5d mark II, kan jag ställa tiden från 1/8000 dels sekund upp till 30 sekunder. Jag kan också välja ”Bulb” vilket gör att slutaren står öppen så länge jag håller ner avtryckaren.

ISO. ISO-talet eller ASA som det benämndes förr, är ett värde som anger hur ljuskänslig filmen, (läs bildsensorn) är.

Här nedan följer fem bilder som är tagna under loppet av några minuter. Jag har för enkelheten skull låtit bländartalet (f/11) och ISO-värdet (ISO 100) vara konstant medan jag ändrar slutartiden och på vissa bilder använder mig av blixtljus för att kompensera den snabba slutartiden. Jag förklarar mer under varje bild och vilka inställningar som används.

Bild 1 
Den första bilden har jag fotograferat med en slutartid på 0,5 sekunder, vilket resulterar i en mycket ljus bakgrund som i vissa partier är helt utfrätt medan en del av förgrunden är normalexponerad även om spiken kan se något mörk ut.

Bild 2 
Här har jag samma inställningar som till den första bilden, dvs f/11 och en slutartid på 0,5 sek, men här har jag belyst förgrunden med en extern blixt. Bakgrunden påverkas inte alls av ljuset från blixten eftersom avståndet dit är för stort. Dagsljuset gör också att det skulle krävas en mycket kraftig blixt!

Bild 3
I bild 3 har jag valt att ta bilden med samma bländartal och ISO-värde som de tidigare bilderna men nu med en snabbare slutartid, 1/13 sekund. Detta gör att bakgrunden känns mer välexponerad och att förgrunden framträder i siluett. Denna teknik kan vara effektfull när man fotograferar människor eller byggnader vid sol upp eller -nedgång.

Bild4
Bild 4  är fotograferad med samma inställningar som i bild 3 men med upplättningsblixt för att belysa förgrunden. Upplättningsblixt använder man med fördel mitt på dagen, vid porträttfotografering, då solen annars ger hårda och skarpa skuggor i ansiktet.

Bild 5
Nu blir det spännande. Här har jag gått från 1/13 sekund till 1/500 sekund. Trots att det befintliga dagsljuset är det samma som vid de tidigare bilderna, är det inte tillräckligt ljust för att hinna med den snabba slutartiden. Detta resulterar i en nästan helt svart bakgrund. Förgrunden, alltså spiken, taggtråden och stolpen är upplyst med min blixt. Blixtljuset som lämnar blixten har en varaktighet på 1/20000-1/30000 sekund. Med denna korta duration hinner den lätt med att belysa förgrunden under den relativt korta exponeringstiden. Men fortfarande är blixten inte tillräckligt kraftig för att belysa bakgrunden som ligger för långt bort.

Om det är något som är oklart, som jag har förklarat undermåligt eller om du helt enkelt gillar läsningen, lämna då gärna en kommentar.

Share